Intervju med Martin Dolk

I skuggan av damernas stora EM-framgång strax före jul, och ett stundande VM även för herrarna ska också Sveriges U21-landslag spela en mycket viktig turnering. Det är VM-kvalet i Eskilstuna som börjar nästa vecka. Med Hammarbys 20-åring Martin Dolk i en något oväntad huvudroll.

-Jag fick SMS:et dagen före julafton att jag var uttagen. Det var en välkommen extra julklapp, säger Martin när vi träffar honom i Eriksdalshallen dagen efter den viktiga segern mot Drott i elitserien.

Martin står lite vid sidan om och stretchar. Han har ont i en magmuskel efter att ha åkt på en rejäl smäll i andra halvlek mot Halmstadslaget. Martin klev fram och lyckades få med sig en stürmerfoul, men bara något anfall senare gjorde det för ont för att fortsätta.

-Det är ändå mycket bättre idag. Jag har inte tagit några värktabletter.

Men när han försöker slänga iväg en boll kommer ett aj-rop direkt från vänstersexan. Att ligga på en pilatesboll och göra sit ups går däremot bra.
Det är tränaren Mats Engblom som vill att ”Dolken” ska hålla igång. Dels för att träningen börjar med en kortare matchgenomgång, men också för att det säkert är mer socialt att rehaba på träningen än att köra på egen hand.

Och den sociala sidan är viktig även för Martin själv. 20-åringen som är uppväxt på Kungsholmen har mer än 1500 Facebook-vänner, och beskriver sig själv som en kille som gärna hänger med polarna och har lätt för att snacka med folk. Så ser han till exempel det kommande VM-kvalet inte bara som en viktig turnering. Det ska också bli kul att hänga med folk som han känt halva handbollsivet.

-Vem jag får bo med och så, det är inte så viktigt. Men jag trivs bra med killarna från Redbergslid. Det är lite synd att vi inte spelar utomlands, men å andra sidan kan det nog bli drag i Eskilstuna. Det är en riktig handbollsstad.

Det är intensiva dagar för honom nu. Match i söndags. Match på onsdag, retur mot Drott i Halmstad, och sen en träning till innan det blir samling med U-landslaget. Han känner alltså de flesta i laget, ja alla 15 faktiskt. Men de har inte spelat ihop så mycket. Det ser emellertid inte den gladkynte 184 centimeter långa Stockholmaren som nåt problem.

-Man får snacka ihop sig, och vi hinner väl med ett par träningar. De flesta lag har samma uppstyrda anfallsidéer. Som kantspelare snackar jag mest med vänsternian och mittnian om hur vi ska spela. Så kanske jag testar lite kontringsidéer med målvakten.

Han har ingen grym koll på motståndarlagen Kroatien, Österrike och Vitryssland men utnämner Kroatien till det farligaste hotet. Mest grundat på gamla erfarenheter. De hade ett bra U18-landslag för några år sen.

I Hammarby är Martin Dolk förste straffskytt. Om han får den rollen i Blågult är osäkert. Han är överhuvudtaget ganska ovetande om vad landslagsledningen har för förväntningar på honom. Målet är bara att göra sitt bästa varje match.

-Och att få spela. Jag åker inte dit för att sitta på bänken.

Vi diskuterar rollen som kantspelare. Martin säger först att det är en vanlig fördom att det är så enkelt att spela som sexa. Att man bara står där ute och väntar. Men han menar att man måste ta mycket del i spelet. Så kommer vi in på det faktum att Hammarby genom åren haft många stora talanger på kanten. Men att flera av dem, som Texas Olsson, Elliot Axelsson och Jacke Sundberg slutat i förtid. Är det en slump att just den rollen sett så många lirare försvinna? Nja, Martin menar att Hammarby under guldåren hade en fantastisk uppställning på nio meter med Tobias Karlsson, Lukas Karlsson, Micke Apelgren och Fredrik Larsson. Dessutom med Nicklas Grundsten som mittsexa. Då blev det inte så många bollar ut på kanten.

- Då tröttnar man såklart, säger han och tar därmed lite grann död på sin egen åsikt om att man inte bara är parkerad.

Dolken började sin handbollsbana i Westermalm där mamma var tränare och gick några år senare till GT76. 90:orna gick så småningom upp i Hammarby och under ett lyckat SM-slutspel fick Staffan Olsson upp ögonen för honom och bjöd ner honom på en träning.

-  Det var häftigt. Att få träna med alla man såg upp till.

Han tog sig in i A-truppen och var med under SM-gulden. Men han har inte spelat nån SM-final även om det var nära 2008 då han fick kliva av efter uppvärmningen.

Som nybliven söderbo, sen oktober, har han nära upp till träningarna i Eriksdalshallen. Han är en riktig stadskille, men tror inte att han kommer att bli kvar i Stockholm hela livet. Precis bakom Martin står Johan Pilfalk och stretchar armen. Johan berättar om sina handbollsäventyr i Norge och Tyskland. Martin lyssnar något förstrött, men den rutinerade Pilfalk säger att om man ska ut i handbollsvärlden måste man vara beredd på att vad som helst kan hända. Hur mycket man än läser på innan.

Å andra sidan verkar Martin Dolk ha rätt bra koll på den världen själv. Han ser så mycket handboll han kan, och det var ett måste att skaffa TV4 Sport i den egna lägenheten. Vi snackar förebilder ett tag, och skrattande säger han att inte kan säga någon i det egna laget. Men en gammal tysk veteran dyker upp som idol. Stefan Kretschmar.

- Både för hur han spelade och för hans attityd.

Kretschmar spelade med en närmast fulltatuerad kropp och i de mest märkliga frisyrer. Och Dolk själv har tatuerade armar och smycken i båda öronen. Men när han får veta att Kretschmar tatuerat sin flickväns namn på vaden, det är Josef Puyol som skvallrar, säger han något otippat.

- Då sjunker han lite

Men så kommer det typiska Dolk-skrattet, igen.

Hoppas han får skratta även i Eskilstuna 7-9 januari och att magskadan läker fort. Då kan det bli ett kul VM-kval för den oväntade landslagsmannen.

Stockholm Elithandboll

Skrivet av: Patrik Larson